Hur säger man Shanghai?

Jag surfade in på språktidningens sida och klickade mig runt.  Under fliken ”Språkpolisen” kan besökarna ”anmäla” språkliga fel de hittar: ”Rapportera till Språkpolisen. Har du stött på några slemmiga språkgrodor på sistone? Anmäl dem här!”. De som påtalar språkliga fel är väl just språkpoliser? Det blir ju lite som att polisen rapporterar brott till polisen. Men det kanske är så det fungerar om man tänker efter. Språktidningen fungerar som polischef, vi övriga är ute på fältet.

Efter att ha läst genom anmälningarna så kommer jag aldrig mer att utsätta någon annan för språkliga rättelser, om jag inte blir ombedd. Tror inte jag gjort det i någon större utsträckning tidigare heller, men nu ska jag verkligen akta mig för det. För om det är så här språkpoliser framstår så förstår jag folks hat mot dem. Jag har identifierat ett par olika typer som jag tänkte gå genom:

Typ 1: De som vill säga att de kan ett främmande språk.

Tyska är ju inte längre obligatoriskt språk i skolan, men är det för mycket begärt att nyhets- och sportreportrar på SVT lär sig några enkla uttalsregler för tyska språket? Så slipper vi höra namn som ”Fischbascher”, ”Reischelt”, ”Kirschgasser”, ”Lischtenstein” och ”Rischterskalan”.

Det här ser jag som ett väldigt omständligt sätt att säga ”Jag kan tyska”. Lånord sägs väl på ett svenskt sätt därför att vi inte talar tyska. Jag tror alla begriper vilken skala det handlar om även om uttalet inte sker på felfri tyska. Allt handlar om att göra sig förstådd.

Det går knappt en dag utan felaktiga uttal i radio och TV. Eller vad sägs om ‘deebússig’ för Debussy, ‘joff’ för Geoff (ska vara ‘jeff’) ‘ex maskína’ för ex machina eller ‘internättsjonal’ för international, där t-et ju är stumt. Ska det vara så himla svårt att slå upp uttalet. SVT och SR har dessutom den förträffliga uttalsservicen Dixi till hjälp. Slarvigt är bara förnamnet.

Hur många språk tycker du vi ska kräva av nyhetsankare? Alla språk du behärskar? Kinesiska? Arabiska? Xhosa? De skulle låta ännu värre om svenska nyhetsankare försökte sig på de olika tonerna i kinesiskan. Shang (ton 4, fallande) hai (ton 3, fallande – stigande). Men ska vi verkligen nöja oss redan där? Om Shanghai dessutom ska synas i skrift så får vi nog skippa pinyin och gå direkt på de kinesiska tecknen: 上海. Som sagt, om de gör sig förstådda så är det bra. För du visste ju uppenbarligen vad de syftade på. Är man i Kina och vill göra sig förstådd, som Maud Olofsson, så är det nog bra om man har någorlunda koll i alla fall.

Typ 2: De som tror att rikssvenska är den enda rätta dialekten. Eller tror att alla ord uttalas som de skrivs.

Ambulangs, distangs, changs, balangs, stimulangs …varför är det så många som lägger till ”ng” i dessa ord. Genom fel uttal så blir stavningen i många fall också fel.

TV-Reklamen använder ett konstigt uttal av ordet ”kronor”, många säger kroner eller kronär, trots att det står ”kronor” i texten.

Hen glömde att citera Jan Björklunds ”finangskris”. Hur störande man än tycker att det är så är det ett dialektalt drag. Inget fel alltså.

Typ 3: Var/vart-personen. Samma typ som vid första bästa tillfälle nämner det här med de/dem och subjekt/objekt och större än jag/större än mig-dilemmat. Min gissning är att typ 3-personen väljer de allra vanligaste felen så att de kan rätta ofta. Verkar intressera sig för de mest ointressanta detaljerna i språket.

Människor som talar med någon i telefon och frågar vart är du. (rätt uttal var är du) är felaktigt.

Jag är så otroligt trött på alla som säger ”Vart är den?”, det heter ”Var är den”. Varenda människa säger så nuförtiden…utom jag 🙂 VART betyder riktning och VAR läge!

Dem är nyinköpta… Vart bor du? Och så passar jag på att skicka en känga till de kommersiella tv-kanalernas översättarkollektiv. Vilket torde befinna sig på en lågstadieskola med för lite personal…. (Vad menar hen med sista meningen? Kollektivet borde befinna sig på en lågstadieskola? Va?)

När någon frågar ”Vart är mina strumpor?” får jag en obetvinglig lust att svara ”Därt du la dem!”

Typ 4: De som överdriver sitt engagemang i frågan. De som AVSKYR och HATAR att folk skriver FEL! De tar så illa vid sig att de avskyr personerna som sagt något tokigt. De avskyr inte det faktum att de sagt något tokigt. Tagga ner. Speciellt när ni tycker något så märkligt som nedan.

Jag avskyr folk som skriver ”det mejkar sense” istället för ”det makear sense”. Det är inte så försvenskat än. Jag är ganska konservativ i mitt språk…

Jag tycker inte du är så konservativ. Jag har aldrig sett det i skrift. Med någon stavning alls. Om det nu blir så försvenskat så är den första stavningen att föredra eftersom den går att böja. Det finns ingen som skriver ”datear” eller ”tapear”. Orden får svensk stavning av en anledning, även om det ser dumt ut innan man vänjer sig. Min invändning skulle snarare vara att uttrycket ens används.

Typ 5: De som låtsas missförstå i humoristiskt syfte, men som väldigt sällan är roliga.

”En misstänkt bomb” används ofta i media, jag frågar mig varje gång vad bomben är misstänkt för. Det heter: ett föremål som kan vara en bomb eller troligtvis är en bomb…..

Nu är det full fart på mellandagsreorna. Tror jag, för det står ”Sale” i massor av annonser och skyltfönster. Varför förstår jag inte när all övrig text är på svenska. Kan man inte förbjuda detta trams?

”det här med ”hen” Måste man ha allt på amerikanska? Kan man inte skriva ”höna” eller ”höns””

Att det här sista skämtet fortfarande existerar är ett under.

Slutsats:

Det känns som att många rättelser enbart går ut på att visa hur bra man själv är. Alternativt att visa hur dålig motparten är, gärna både och. Språkfrågan i sig är ointressant, man vill inte ha en diskussion. Självgodheten och nöjdheten vissa känner när de upptäckt ett ”fel” går inte att ta miste på. En mer ödmjuk inställning är att föredra, tycker jag. Ordet är trots allt inte språkmilitärjunta eller språkbödel eller språkhitler, utan språkpolis. En sådan som går runt på svenska gator och säger saker som ”hur var det här då?” när man dricker sprit på allmän plats. De slår inte ner en med batong och syr in dig på livstid utan rätt till advokat.

Så tips till språkpoliser när de upptäckt ett fel:

Fråga: ”Hur var det här då?”

Fråga inte: ”Hur fan kan du göra så här?”

 

 

 

Annonser

2 reaktioner på ”Hur säger man Shanghai?

  1. Kul och pricksäkert inlägg! 🙂 Jag har länge stört mig mer på språkpoliser än språkliga ”fel”. För mig är det uppenbart att språk är något som lever och förändras. Jag blir tokig på alla som tror att det finns exakta regler för allt när det gäller språk. 😉 Hehe.

    Gilla

    1. Tack! Jag håller med dig helt.Värst är nog ändå lite äldre människor som klagar på ungdomarnas språk, utan att ha en tanke på att de själva förmodligen också hade ett ungdomsspråk när de var yngre. Som att det är deras generation som alltid har talat ”rätt” och att de i hela sitt liv har talat lika. De är kanske värda ett eget inlägg…hehe

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s