”Jag gör inte det här för pengarna”

Jag samlar alla mina bloggidéer i ett dokument. Korta rubriker där det förhoppningsvis ”finns något”. Och eftersom jag i detta nu inte har några direkta idéer så kan jag väl beta av min rubriker en efter en och se vad som döljer sig bakom.

Svenska värderingar.

Om politikernas värderingshets under Almedalen. Alla partiers värderingar blev plötsligt hela det svenska folkets värderingar. Otroligt märkligt. Löfvens försök att ena Sverige får nog motsatt effekt. Om man säger att svenska värderingar är en särskild uppsättning av bra värderingar så blir det automatiskt så att alla utlänningar får andra, sämre värderingar. Jag tror han syftade på Sveriges jämlikhet, tolerans och öppenhet o.s.v. Saker som verkar vara på nedgående just nu i Sverige, av svenskar.

En arbetar, tre kollar på och kommenterar. Typiskt svenskt. Att bränna löv.

Kolla tidigare inlägg: ”En slice av Sverige”. Såg precis en annan fin sommarbild alldeles utanför mitt fönster. En liten tjej som cyklar förbi med stödhjul och ett par meter bakom kommer pappan springandes i flipflop. Såg härligt ut. Jag lärde mig cykla först när jag sju år gammal. Vet inte om jag var sen i utvecklingen eller vad det berodde på. När jag gick i lekis var jag och ett par kompisar väldigt inne på idén att skapa en cykelklubb. Så häftigt att ha en klubb liksom. Vi skulle lära ut konsten att cykla till de som ännu inte kunde. Jag vågade aldrig avslöja att jag var en av de som inte kunde. En mycket mörk hemlighet som jag lyckades hålla till nästa år då jag faktiskt lärde mig. Kanske var jag så övertygad om cykelklubbens misslyckande att jag vågade var med i den ändå. Ett par år senare var det jag och några till som skulle starta ett band. Vi fick en timme i veckan schemalagt för planerande och övning. Det kom aldrig längre än att en av oss tog med sig ett par trumpinnar till skolan. Och min musikaliska karriär var därmed över.

Den ängsliga toleransen.

Här var jag inspirerad av Lena Anderssons fantastiska krönikor. Minns inte exakt vad jag menade när jag noterade detta, och det låter som ett för tungt ämne för tillfället. Jag ber att få återkomma.

Lena Andersson, bokanmälan, klarheten.

Mer om Lena Andersson här alltså. Jag såg ordet ”bokanmälan” som synonym till bokrecension och tyckte det var fint så jag skrev ner det. Jag hade en Lena Andersson-vecka där nästan all min vakna tid gick åt till att läsa eller fundera kring vad jag läst. Nu vill jag mest konstatera att hon är fantastisk.

EM slut.

Det uppstår en tomhet efter ett stort mästerskap i fotboll. Nu kommer jag bara se strömatcher fram till VM om två år. Jag är ju egentligen inte så intresserad. Jag hade till exempel inte hört namnet på någon i Frankrikes landslag innan turneringen. Men efter att ha följt dem i ett par matcher så känns det som att jag känner spelarna, jag har fått favoriter. Jag kan komma med låtsasexpertkommentarer kring Sissoko och Griezmann. Men framför allt har EM mest inneburit sällskap för min del. Det kom väldigt lägligt på så sätt. Jag har umgåtts mer med Pops, Nannskog och Frändén än med någon annan den senaste månaden. Underbar stämning i SVT-studion. Johanna Frändén som glänser. Hon var, enligt mig, bäst i EM.

Kollektivet.

Jag letade efter boende i Halmstad och kollade också för skoj skull om det fanns boende i Falun. Såg en annons om ett kollektiv i Britsarvet som söker två nya inneboende. Två av tre på bilden hade dreads. De beskrev sina intressen och alla var typiska för kollektivmänniskor. Det var som att alla fördomar bara föll på plats. Väldigt roligt. Jag får återkomma om det.

Ingen soldat.

Vissa Winnerbäck-låtar har för mig fått ny innebörd på senaste tiden. Det är som att en Winnerbäck-pollett har trillat ner. Jag har ägnat väldigt lite tid åt att faktiskt analysera låttexter jag gillar, utan bara nöjt mig åt att tycka att de är bra. Vilket är märkligt då jag mer än gärna analyserar annat, vad som helst, men låttexter tycks ha passerat obemärkt. Jag kanske har kompenserat det med en känsla för vad som är bra och inte. Eller så är det livserfarenheten som saknats. Nedanstående textrad har jag såklart alltid fattat sen första gången jag hörde den, men den betyder något på riktigt för mig nu.

Himlen faller ner, det svider till där kniven skar, jag har varit vaken hela natten, känt om hjärtat sitter kvar.

Jag tror att jag tidigare tagit många textrader för bokstavligt. Undrar om en ny värld kommer att öppnas för mig nu. Där jag förstår saker. Det vore ju kul. Jag vill inte kokettera med diagnoser hit och dit, men jag tror att jag hade passat bra som autistisk.

Att ha två tankar i huvudet samtidigt.

Jag läste nyheten om att matadoren Victor Barrio (det perfekta matadornamnet) dog vid en tjurfäktning i Spanien. Det dröjde såklart inte länge innan galningar sökte upp hans facebooksida och tyckte att han förtjänade att dö, att det var bra och något att fira. Hans val av yrke rättfärdigade att totalt främmande människor uttryckte glädje över hans död. Familjen blev tvungen att stänga ner kontot. Jag tror att alla i hela världen, förutom en del spanjorer och Hemingway, är helt överens om att tjurfäktning är åt helvete. Att det inte finns något som försvarar det. Men om man kan ha två tankar i huvudet samtidigt så kan man tänka att 1, tjurfäktning är fel och 2, synd att han dog (han kanske hade familj och var världens bästa pappa o.s.v.). Om man är en någorlunda vettig person inser man det här. Då kan man också argumentera mot tjurfäktning med hjälp av den här tragiska händelsen. Istället väljer folk att attackera en död människa och hans släktingar. Reptilhjärnan sätter in direkt och man vill på ett märkligt sätt visa sig god genom hat.

Kungafamiljen, nyhetsvärde, händelse, storlek

Så fort kungafamiljen är inblandade blir varje liten oväntad händelse en stor nyhet. Händelsen behöver knappt ens vara oväntad. Det kan bara vara en händelse. Allt blir roligt, spännande eller intressant, just för att man förväntar sig att absolut ingenting ska hända. En händelse som annars skulle vara fullkomligt ointressant blir plötsligt intressant för att lillsessan Estelle råkade vara med på ett hörn. Det borde vara mot alla journalisters heder att ens närvara på Victoriadagen på ”ett soligt Öland”. Rapporteringen kring kungafamiljen är nästan värre än just kungahusets blotta existens. Samma fenomen som gjort Göran Hägglund till en rolig person. Det krävs så oändligt lite för att en politiker ska uppfattas som rolig. Säger han ett skämt så är det roligt i och med att det var ett skämt. En händelse är en enorm händelse bara för att Victoria var med.

Ministern berömmer polischefens SD-kritik

När tidningar skriver ”ministern” så brukar det röra sig om någon av doldisarna som kan sitta i regeringen i fyra år utan att göra något som helst väsen av sig. Den här gången var det Morgon Johansson, som väl borde vara tillräckligt känd för att klara sig undan ”ministern”. Hur som helst är det roligt när någon gör bort sig på något vis och andra blir tvungna att kommentera detta. Nu kommer säkerligen kritik mot hur ”ministern” försvarade Dan Eliasson. Det skulle inte förvåna mig om statsministern blir tvungen att kommentera ”ministerns” kommentar angående polischefens uttalande om SD. Det blir snabbt en härva som är svår att reda ut.

Tidigare i vår när Miljöpartiet hade sin handskakningskris var såklart språkrören ute i media och bad om ursäkt eller förklarade varför detta hänt. Fridolin gjorde bort sig i SVT:s morgonsoffa där hans motstånd mot sin kollega var för svagt och hans ursäkt var för dålig. Han blev då tvungen att be om ursäkt för sin dåliga ursäkt ett par dagar senare.

”Jag gör inte det här för pengarna”

Jag läste en krönika om uttryck och fasta fraser som störde skribenten. Han hade en del bra förslag. Jag har börjat notera egna sådana för en egen eventuell lista. Det här var mitt första förslag. Alla som säger det här gör det, åtminstone delvis, för pengarna.

”En attack mot det öppna och demokratiska samhället”

När en katastrof sker i närhet till Sverige ska Löfven komma med ett utlåtande, precis som alla andra statschefer som anser sig tillräckligt nära det berörda landet. Löfven framför inte sina kondoleanser för offren för terrordåd i Irak. Jag har noterat en standardfras han använder i dessa svåra stunder:

”En attack mot det öppna och demokratiska samhället”. Eller variationer på samma tema.

14 februari 2015: ”Återigen har vårt öppna och demokratiska samhälle drabbats av en attack med skadade och döda.”

22 mars 2016: ”En attack mot det demokratiska Europa”

15 juli 2016: ”…samtidigt en attack på vårt öppna och demokratiska samhälle.”

Det känns som att han har en liten tombola med små lappar i, som enkelt väljer ut det som för dagen kommer bli uttalandet på TT. Å ena sidan finns det kanske inte mycket annat han kan eller bör säga. Å andra sidan förväntar jag mig lite mer engagemang och större språklig variation.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s