Viktresan

Jag fascineras av Aftonbladets viktklubb. Artiklarna om hur medlemmarna gjort när de gått ner i vikt är alla uppbyggda på exakt samma sätt. De liknar väldigt mycket reklamtexter som man hittar i Kommunalarbetaren. Dåligt förtäckta ”äkta” historier om vanliga människor som har diverse hälsoproblem, ofta åt det lite pinsammare hållet. Gaser i magen som avhjälps av ett piller, håravfall som kan räddas med en salva. Att de då vågar gå ut med det i tidningen! Alla ska kunna känna igen sig. Skriv så vagt som möjligt, skriv något om sömnproblem eller om stress. Bara det är något som alla någon gång har känt av och kan relatera till.

Viktklubbens artiklar är kanske lite mer välgjorda och med snäppet större trovärdighet. Jag antar att det är helt autentiska historier, men de är så fruktansvärt oinspirerade och lika varandra att det är omöjligt att bli inspirerad, vilket är deras enda syfte. Att locka fler medlemmar till Viktklubb. Jag skulle säga att det är omöjligt att känna något över huvud taget när man läser artiklarna, om man inte känner personen i fråga, och vet vad den gått genom.

Rubriken

Om vi börjar med rubriken så innehåller det nästan alltid det överdramatiska tankestrecket. Tanken med tankestrecket är väl att det ska vara något  på andra sidan som motsäger det som står innan. Något riktigt förvånande. Tre exempel:

Du kan äta väldigt mycket – och ändå gå ner i vikt

Gick ner i vikt – blev modell

Började äta oftare – och gick ner i vikt

Budskapet är ganska lätt att hitta då alla tre innehåller ”gick ner i vikt” i någon form. Det tänkte jag inte ens på när jag valde ut de här tre, utan bara valde tre helt slumpmässigt. Nummer 1 och 3 är ungefär samma och anspelar på missuppfattningen om att det enbart mängden mat som spelar in när man ska gå ner i vikt. Alla vet att det inte är så. Men det verkar tydligen fungera. Nummer 2 är ju bara dum eftersom det självklart är större chans att bli modell om man är smal. Och det kan man tycka vad man vill om. Så är det bara i dagens samhälle. Kanske ska man tänka att ”Då kan jag också bli modell bara jag går ner 30 kilo!”. Det gör det bara ännu värre.

Inledningen

Första meningen är viktig. Den innehåller kort bakgrundsfakta om medlemmen, problem och lösningen på problemet. Alltid ett positivt uttalande från medlemmen.

Redan efter första veckan började Johanna, 31, gå ner. Och det var inte så att hon höll igen på maten.
– Tvärtom. Jag var mätt hela tiden. Du kan äta väldigt mycket, säger hon.

 Cristian Sarmiento, 27, hade länge både ätit och rört på sig dåligt. Och när han väl ställde sig på vågen var det som att få en käftsmäll.
– Idag har jag gått ner över 30 kilo. Men jag hade aldrig klarat det själv, säger han.

Med bara två mål mat i magen satt hon i soffan med chipsskålen och kakburken. Det resulterade i en övervikt på 55 kilo.
– Idag äter jag faktiskt både mer och oftare – men mer hälsosamt, säger Johanna Larsson, 23.

 

Den första har ett mer personligt tilltal. Hon är bara Johanna och säger du. Jag misstänker att hon har ett förflutet som fotbollsspelare. Du måste kämpa för att vinna.

Den andra säger indirekt att det är tack vare Viktklubb han gått ner, när han inte hade klarat det själv.

Den tredje har till och med lyckats få med ett tankestreck i uttalandet. Måste vara jobbigt – att prata så.

Hade det inte varit spännande om det positiva uttalandet istället var negativt?

Det har varit ett helvete!, säger Gustav, 27.

Första stycket

Här är det en lite utförligare presentation av medlemmen. Bakgrundshistorien utvecklas. Hur kommer det sig att de gått upp i vikt? Här använder de sig av olika varianter så att alla ska känna igen sig i någon av personerna.

Efter att Johanna hade fött sitt första barn hade hon även svårt att bli av med gravidkilona.

Kilo efter kilo smög sig på utan att Cristian Sarmiento lade märke till det.

Johanna har alltid känt sig överviktig. Förr jämförde hon sig ofta med vännerna och klasskamraterna och kände sig stor.

Allt det här är klassiska viktrelaterade problem. Här är det ganska vanligt också att ha med före detta vältränade personer också. De har spelat fotboll i division 2 eller vunnit SM i judo. Även framgångsrika människor kan gå upp i vikt. Det går alltså att pendla upp och ned. Du är inte ensam.

Andra stycket

Det är här Viktklubb kommer in i bilden för första gången. Som att det smygs in lite försiktigt. Det är i första hand intervjuobjektet som är i fokus, Viktklubb bara ligger och skvalpar i bakgrunden på en luftmadrass i poolen med en kall öl. Det är härligt med Viktklubb! Hade företaget dykt upp tidigare hade man kanske avfärdat texten som ren reklam. Nu är det mer maskerat, tror de.

Och bestämde sig, det gjorde hon. En arbetskamrat tipsade om Viktklubb, som Johanna själv hade läst om någon gång på nätet och tyckt verkat bra.

Några månader tidigare hade Cristians sambo gått med i Viktklubb, något han själv redan hade provat men låtit rinna ut i sanden.

Johanna, som är inne på Aftonbladet.se varje dag, läste hur andra lyckats gå ner i vikt genom att väga och logga sin mat på Viktklubb. Hon bestämde sig för att prova.

Det är som att Viktklubb kommit till dem på ett slentrianmässigt sätt. Det bara finns där, redo att hjälpa, lite som Gud. Ingen har aktivt sökt hjälpt för sin övervikt. Någon annan i periferin har varit mer desperat och aktivt sökt hjälp på nätet. Så gör inte huvudpersonerna här. De råkar bara tipsas om det och tänker ”Tja, varför inte?”. Roligt reklambisats i sista exemplet. Gustav, som älskar Viktklubb och allt de står för, skriver den här texten. Lite i förbigående sådär. Inget viktigt, det bara råkar vara så att hon läser Aftonbladet.se varje dag. Förresten så säger man väl aldrig ”.se” utan man förutsätter att tidningar läses på nätet.

I andra stycket sker alltså bestämmandet. Det har gått för långt, och det är dags att handla. Viktklubb bara råkar finns där runt hörnet. Fördelarna med klubben fördelas mellan artiklarna:

Mest inspirerande var recepttipsen och de andra medlemmarnas framgångshistorier.

Jag loggar allt jag äter och har därmed koll på kaloriintaget.

Inspiration är nyckelordet. Man gör jobbet själv, men motivation och inspiration är något man inte har inom sig utan det måste man få via Viktklubb. Jag är verkligen ingen expert på näringslära eller liknande, men att logga allt man äter låter för mig som raka vägen mot ätstörningar. Om man vill ha ett sunt förhållande till mat och en vettig livsstil ur hälsosynpunkt känns det orimligt att skriva ner allt man äter. Det är mest en känsla jag har. Andra tveksamma företeelser är till exempel en kvinna som hade 65 kilo som målvikt men gick ner till 56 kilo. Antingen satte hon ett för högt mål eller så väger hon nu för lite istället. Det framställs som världens succé hur som helst.

Avslutningen

Det har gått lättare än väntat, inga konstiga dieter behövs, alla älskar träning eller har ”kommit igång” med träningen. Eventuella motgångar övervinns. Det är budskapet i avslutningen.

Men enligt Johanna var det faktiskt mycket lättare än hon hade trott.

Dels har jag vant mig att se allt jag äter som bränsle. Dels har jag lärt mig att älska träning. Nu kör jag både Bodypump, BodyCombat, dans och löpning. Förut var det en pina. Nu kliar det i kroppen om jag inte får komma iväg. Och i dag går allting av sig självt.

Johanna har också kommit igång med träningen. Hon simmar, promenerar, går på vattengympa och tränar ett gympass då och då.

Allt går av sig självt! Så härligt det låter! I avslutningen får man också gärna med oväntade bonuseffekter av viktnedgången som medlemmen absolut inte räknat med av någon anledning. Ryggont försvinner. Man blir piggare och gladare. Jag kör förresten också gympass då och då, det vill säga aldrig.

En slutkläm, kanske ett motto, får avsluta hela texten.

Alla som vill kan gå ner i vikt, det gäller bara att hitta rätt sätt. Och för mig var det Viktklubb.

Sammanfattningsvis så kan man säga att alla har:

  • Levt ohälsosamt ett par år av olika anledningar, eller av andra orsaker gått upp i vikt (gravidkilon, depression, arbetsskada, stress, blivit arbetslös o.s.v.)
  • Försökt göra någonting åt det (dieter, piller, gymkort), men det har inte fungerat
  • Bestämt sig en gång för alla att ta tag i problemet, och då har Viktklubb, som av en slump, dykt upp
  • Använt sig av Viktklubb och alla dess funktioner (logga allt sitt intag av föda, forum, andra medlemmars framgångshistorier [man kan tydligen bli modell], experttips, recept o.s.v.)
  • Lyckats gå ner i vikt snabbt och hittat träningen och livet igen, och kan dessutom rekommendera Viktklubb till alla hen känner

 

 

Det var nog allt om Viktklubb för tillfället. Jag kanske borde skriva om min egen så kallade viktresa och se om den blir lite mer intressant än raska promenader och klyschor som ”Jag kan äta vad jag vill och ändå gå ner i vikt!” eller ”Jag tränar bara 7 minuter om dagen, men går ändå ner i vikt!”

Viktiga ord och fraser i sammanhanget:

Viktresa – Alla förändringar är en resa nu. Man gör hela tiden en inre och yttre resa.

Viktnivå – Betyder exakt samma sak som ”vikt”, men det känns inte lika exakt och skrämmande. Lite mer flytande och som att man inte riktigt bryr sig om vad vågen visar utan på ett ungefärligt värde där man bör ligga. Är det för att ordet vikt fått så stor vikt i sammanhanget?

Målvikt

Småätande

Socker

Vågen visade, …ställde sig på vågen som visade o.s.v.

Unna sig

Vardagsmotion

Raska promenader

 

Annonser

2 reaktioner på ”Viktresan

  1. Vilken strålande analys! Verkar som att du har valt rätt program till hösten. 🙂

    När jag var sjutton sa mamma att hon kunde betala ett medlemsskap i Aftonbladets viktklubb om jag ville prova. Sådär i förbifarten. Som om hon var sponsrad. Och så brukade hon komma med härliga kommentarer om att jag hade dubbelhaka och sånt. (Och varför hon på något underligt vis drev en kampanj för att jag skulle hata min kropp vet jag inte, men det gjorde nog inte hon heller, och har bett om ursäkt i efterhand).

    Intressant läsning om Håkan Nesser och Martina Haag också! Jag läste just ut ”Allt jag inte minns” av Jonas Hassen Khemiri. Har du läst något av honom?

    Gilla

    1. Tack! Det var en väldigt märklig kampanj från din mamma! Jag har aldrig läst Khemiri faktiskt. Tror det beror på att jag fått för mig att alla hans böcker är skriva på ett jobbigt slangspråk. Men det kanske inte är så?

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s