Det grovmaskiga nätet – Håkan Nesser

Det grovmaskiga nätet är den första svenska deckaren jag läst på många år. Det är också den första delen av tio i sviten om kommissarie Van Veeteren i den fiktiva staden Maardam.

På sommaren ska man ju läsare deckare. Är det för att det anses som slöläsning? Att man inte riktigt ska behöva engagera sig i böckerna för att ens hjärnkapacitet är nedsatt av värmen? Man tar sig igenom dem även om de inte håller högsta klass. För mig känns det som att jag upptäckt en ny genre, eftersom jag hållit mig borta så länge. Faktiskt sedan jag läste någon Läckberg som inte riktigt höll måttet. Men som tur är finns det många andra. Däribland Håkan Nesser. Sedan jag läste den fantastiska Levande och döda i Winsford av honom har jag velat läsa flera, men inte gjort slag i saken. Så när jag hittade den första delen av Van Veeteren-serien på Myrorna så slog jag till. Mitt ordningssinne klarar inte av att börja mitt i en serie, även om delarna är fristående.

Gymnasieläraren Mitter vaknar upp i sin lägenhet efter en rejäl fylla. Han har glömt bort sitt namn. Han har inget som helst minne av gårdagen. Bakfull och jävlig lyckas han ta sig upp och ska gå på toa men upptäcker att det är låst. Han bryter sig in med en skruvmejsel och hittar sin fru, Eva Ringmar, drunknad i badkaret.

Van Veeteren är säker på vem mördaren är i 19 fall av 20. Det här är ett av de 20 där han är osäker, trots det blir Mitter blir häktad och senare dömd för dråp, och läggs in på psyket. När han i sin tur blir mördad där, så förstår Van Veeteren att de tagit fel person, och att de nu har att göra med en seriemördare.

Boken består till stora delar av dialoger. Många förhör mellan Van Veeteren och misstänkta och andra som stått nära det första mordoffret Eva Ringmar. Och just dialogerna är det bästa med boken, väldigt rappa och fyndiga. Jag skrattade högt många gånger när jag plöjde boken på två dagar. En hemsk bakgrundshistoria målas upp och som slutligen fäller seriemördaren. Allt går i ett rasande tempo. Kanske lite för snabbt ibland. Som läsare hinner man knappt dras med i historien förrän den är över. Och slutet var inte helt i min smak heller. Ändå en bra start på serien och jag ser fram emot att läsa fler. Och jag har förhoppningsvis minst femtio somrar kvar i mitt liv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s