Fulla britter på Gekås

Jag har sett mycket på tv de två senaste dagarna. Det är ett säkert tecken på att jag är för trött för att läsa eller göra något annat vettigt. Har faktiskt inte läst en rad på fyra dagar. Minns inte när det hände senast. Ibland hamnar jag i lässvackor där jag börjar på nya böcker hela tiden men slutför dem inte, men de brukar bero på att jag inte vet vad jag vill läsa. Nu är det mer orken som tryter. Jag har jobbat mycket de senaste dagarna. Mitt jobb är som tur var bara fysiskt ansträngande. Den mentalt sköra biten sköter jag hemma. Men båda sammantaget gör det svårt att läsa (och att skriva). Jag mår nu lite bättre och tänkte därför bjuda på en liten resumé av sommar-tv  2016.

Solsidan

Tidiga avsnitt av Solsidan är så förbannat bra. Jag brukar störa mig på folk som pratar om ”tidiga” Dylan och liknande. Som att man vill visa sig lite bättre om man gillar tidigare verk av artister, de mindre kända alstren. Innan artisten blev känd för den breda allmänheten så var man med. Sedan, när folk börjar gilla artisten, då byter man till nästa som är på uppgång, men håller fast vid det tidiga och hånar de som gillar de mest spelade låtarna. Nu är kanske inte Dylan och Solsidan jämförbara. Och jag ska tillägga att jag inte vet ett skit om just Dylan. Det var bara ett exempel.

Hur som helst. Tidiga Solsidan är bra. Jag såg avsnittet där Fredde (Rheborg) blir besatt av att grilla. Han går upp mitt i natten och grillar. Han grillar mat som inte går att grilla. När frun har förbjudit honom att grilla, så försöker han grilla kotletter i ett smörgåsjärn för att det inte skulle räknas som att grilla. Han gör exakt samma karaktär som han gjorde för nästan tjugo år sedan i Percy tårar: Kaminmannen. Jag var tvungen att se det klipper igen för att se likheterna. Och de är stora. Han går upp mitt i natten för att elda i kaminen. Han eldar saker man inte ska elda. Han blir besatt av att elda. Rheborg är fantastisk på att spela roller som är besatta av eld på något vis. Fint att man kan återanvända lyckade karaktärsdrag så där.

Men vad hände sedan med Solsidan egentligen? Ove gick från att vara precis lagom påträngande och dryg till att bli fullblodspsykopat. Det funkar inte. Att göra allt mer galet är tyvärr vanligt när man har slut på bra idéer. En annan variant brukar vara att kasta in en mängd sidofigurer som i början hade varit helt överflödiga (Big Bang Theory) eller att karaktärerna ändras helt från ursprungsidén. Jag förstår att karaktärer ibland behöver utvecklas för att föra en serie framåt. Men när alla i Big Bang Theory helt plötsligt har flickvänner eller till och med gift sig har det gått för långt. Poängen var ju att de inte har flickvänner. Därför älskar jag Seinfeld. Det har tillräckligt bra manus för att karaktärerna ska kunna vara sig själva genom åtta säsonger. Det höll inte riktigt för Solsidan, och uppenbarligen inte för BBT.

Ullared

Jag behöver kanske inte säga att det här programmet är uselt för det vet alla redan. Till och med de som brukar titta på det. Man ser det med samma intresse som en bilolycka. Hur kunde det gå så illa? Varför hånar berättarrösten alla inblandade? Varför vill producenten att vi ska skratta åt Ola-Conny? Man skrattar aldrig med någon i Ullared. Alltid åt. Kvalitén är lika låg som 40-packet strumpor för 79 kronor som folk av någon obegriplig anledning köper. Fattar de inte att de måste köpa nya nästa år? Köp ordentliga strumpor för fan! Vet inte vad som är värst. Själva tv-programmet eller platsen Ullared. Eller idén Ullared för den delen. Det är liksom det värsta av två världar. Precis som programmet nedan:

What happens in Sunny Beach…

Fulla britter i Sunny Beach. Ett roligt experiment hade varit att låta de fulla britterna handla på Gekås och samtidigt skicka ner familjen Bengtsson till nattklubbarna på Sunny Beach. Vilka skulle ha roligast? Vilka skulle vantrivas mest? Familjen Bengtsson hade nog inte kunnat hålla sig borta från den billiga spriten. ”Titta, här får vi var sin gratis shot!”. Inte ens på Gekås får man gratis shots. De fulla britterna kan ju alltid skylla på att de är fulla. Spelar ingen roll för dem var de befinner sig.

Morden i Sandhamn

Svensk sommarcrime i skärgårdsmiljö. Massor av ungdomar tar sig ut till ön för att fira midsommar. Det är oroliga föräldrar, alkohol, droger och lite mord. Jag såg en timme innan jag gav upp. Det är för dåligt helt enkelt. Vad är det med svenska filmskapare och ungdomsfester? Trovärdigheten är nästan alltid noll. Har de någonsin varit på en fest själva? Lukas Moodysson verkar vara den enda som lyckats skildra ungdomar på ett bra sätt.

Det mesta har varit skräp alltså, men med vissa ljusglimtar. Precis som min helg.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s