”Oljud i framvagnen”

Jag har besiktat bilen. Fyra ord som tillsammans bildar en sten som fallit från mitt hjärta. En av världens största stenar. Jag har tänkt på det hela sommaren. Besiktningen och resultatet av den har legat som en tjock dimma över mitt medvetande, konstant närvarande. Den har gjort mig oförmögen att ta tag i andra saker. Legat och pyrt. Och jag har inte vetat om det ska slockna eller om det skulle bli en skogsbrand av pyrandet.

På bröllopsfesten i fredags diskuterade jag, Nillle och Magnus bilbesiktning. Jag försökte involvera Cissi också, men hon var måttligt intresserad. Hur som helst ville jag ventilera mina farhågor kring min bil. Den har varit avställd nästan ett år och har en del skavanker. Bromsen hackar på ett oroväckande sätt, när man svänger kraftigt så gnisslar det ännu mer oroväckande. Parkeringsbromsen tar knappt. Bältet i mitten fastnar ofta när man fällt ner sätena bak. Och så vidare. Jag hade ställt in mig på ett omedelbart körförbud efter dagens besiktning. Laddat upp mentalt, och tagit reda på var närmsta verkstad låg.

Jag satt och väntade med en kopp snabbkaffe på bilprovningen. När det bjuds kaffe så måste jag ta även om jag inte kommer dricka upp. Det är en liten störning jag har. Men alla kanske känner så? Bjuds det så tar man. Inte bara för att det skulle var oartigt annars, utan också för att det känns som man missar något om man inte tar. I det här fallet så visste jag att de inte skulle märka om jag tog kaffe eller inte och att det förmodligen inte ens skulle vara gott. Så det var rent slöseri. Kanske tog jag bara för att ha något att göra i tio sekunder och för att det inte skulle kännas lika dumt att bara sitta om man har en kaffekopp i handen. Jag hade givetvis en bok (En helt annan historia av Håkan Nesser) med mig också men var alldeles för nervös för att läsa. Istället la jag ifrån mig boken och inspekterade oroligt han som inspekterade min bil. När han svängde förbi utanför och tutade hann jag tänka att det måste vara något fel. Att han tutar för att få min uppmärksamhet, så att han kan skälla ut mig och förklara varför jag aldrig någonsin borde äga en bil igen. Insåg dock snabbt att det antagligen ingår i besiktningen att testa att tutan fungerar.

Jag slängde bort kaffet och tog en kopp te istället, mest för att sysselsätta mig ett par sekunder till. Drack inte den koppen heller. Var för nervös och det fanns bara Lipton Yellow Label, det mest intetsägande teet på marknaden. Inspektören hade nu kört in bilen i garaget. Han hissade upp den för att inspektera underredet. Fick en känsla av att han gjorde det noggrannare med min bil än den föregående. Ett mycket illavarslande tecken. Han hämtade en ficklampa och jag kände att det här kan inte sluta väl. Jag tänkte också att han kanske alltid lyser med ficklampa. De har väl sina rutiner precis som på Wayne’s Coffee. Jag försökte lyssna efter muttranden eller någon typ av uttalande. ”Hur fan..?” Försökte se om han skakade förfärat på huvudet åt bilen och åt idioten till bilägare. Men han röjde inget. Efter ett par år i besiktningsbranschen så kanske man blir härdad och har sett allt. Känslorna avtrubbas mer och mer. Man resignerar. Eller så gör han bara sitt jobb och lämnar känslorna utanför och ser helt objektivt på objektet.

”Jag har ett par anmärkningar här…”, sa inspektören.
”Jag tänkte nästan det”, sa jag, och försökte låta som att jag visste vad jag talade om. Som att jag på något vis förutsett vilka anmärkningar som var att vänta.

Men det gick bättre än väntat! Bara parkeringsbromsen som fick anmärkning och jag kan glatt köra vidare i 30 dagar innan det måste vara åtgärdat. Känns bra.

När jag kört hem bilen såg jag att varningslampan för lite bensin var tänd. Så jag satte mig och googlade fram ungefär hur långt man kan köra på ”tom” tank. Jag fick inget klart svar. Jag visste att jag inte skulle få någon ro innan jag tankat så jag gav mig av direkt igen för att fylla upp tanken. Det fick bära eller brista. Det bar. Dagen har utvecklat sig till någon form av succé. Det tänker jag fira med glass och grädde. Ska jag göra en banana split?

(Citatet ”oljud i framvagnen” kommer från en tidigare besiktning. Där någon annan, förmodligen mindre rutinerad, inspektör tyckte sig höra ”oljud i framvagnen”. Jag lyckades aldrig höra det diffusa ”oljudet” från det ännu mer diffusa ”framvagnen”. Sedan dess är det ett stående skämt mellan mig och pappa. Är det något fel på en bil så måste det vara oljud i framvagnen som är orsaken.)

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s