Musikkrisen

Jag är inne i en djup musikkris. Lyssnar numera bara på Winnerbäck tills jag tröttnar och sen enstaka låtar av andra artister. Alltid samma låtar. Sen blir det tyst i högtalarna. För första gången känns det bättre när det är helt tyst. Jag har ju de senaste två åren ersatt min gamla musikstil med ingenting.  Har inte hittat någon ny artist eller genre. Bara enskilda låtar. Jag vet inte vad jag ska göra åt detta, eller ens om jag behöver göra något åt det. Jag behöver ju inte lyssna på musik bara för att jag alltid gjort det. Det har blivit uppenbart för mig att jag måste hitta en helt ny genre eller inriktning, för jag har provat gamla favoriter och det är något som inte stämmer.

Annika pratade mycket om att allt hade en positiv eller negativ laddning. Om det stämmer så hade all min musik negativ laddning. Mycket mörker och melankoli. Speciellt IAMX, min absoluta favorit. Jag tror att alla är i olika grader mottagliga för artistens ångest. Om IAMX:s ångest går rakt in i en så förstår jag varför Annika skrek rakt ut när jag råkade spela hans låtar. Men om man redan mår dåligt så gör det inte så mycket att må lite lite sämre. Det finns då ingen märkbar skillnad mellan musikens mörker och mitt eget. Man vill helst ligga på samma nivå tänker jag mig. När min nedstämdhet inte är lika nere så behöver jag alltså hitta ny musik, med positiv laddning. Det är oerhört svårt.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s