Månad: mars 2017

Anna Kinberg Batras person

Vänligen läs den här texten innan ni läser det här blogginlägget:

http://www.svt.se/opinion/mikael-damberg-om-moderaterna

Stavningsreformer som undgår sossar

Näringsminister Mikael Damberg har – förutom den utseendemässiga likheten med sin namne Michael Douglas i Falling Down – gått i traditionen av Socialdemokrater med ett efternamn som bryter mot stavning- och uttalskonventionen. Löfven gick i bräschen med sitt bortplockade é. Damberg, som alltså uttalas Dammberg, går i hans fotspår. Allt stavas inte som det låter, såklart. Men det verkar vara en trend bland det ledande skiktet inom det regeringsbärande partiet. Redan i lågstadiet fick jag lära mig att det bara finns tre ord som slutar med dubbelt m: ramm, lamm och damm. Löfven har å sin sida valt att behålla fv, trots att stavningsreformen tog bort fv redan 1906 (tror jag det var). Samma sak med Annie Lööf. Att Löfven tagit bort accenten över e är förmodligen ett ideologiskt val. Man är lite förmer om man har en accent. Man är inte svetsare om man har accent. Kanske har man ett fv istället för v om man är svetsare och en man av folket? Jag vet inte hur det går till när man byter stavning, och svenska språket verkar frångå vanliga stavningskonventioner när det kommer till namn. Precis som i franskan, där man inte vet på förhand hur ett namn ska uttalas, då det finns många undantag. Exempelvis uttalas s:et i slutet av Marguerite Duras, men inte i Albert Camus. Hur som helst så var det här en liten utvikning; det jag tänkte skriva var en liten analys av debattartikeln ovan. För en gång skull är jag på Moderaternas sida. Eller åtminstone inte på Socialdemokraternas sida.

Moderaterna med stort M

Visst la ni märke till det stora M:et i Moderaterna i det förra stycket? Enligt Svenska skrivregler skrivs partier med versal begynnelsebokstav. Damberg har konsekvent valt att inte göra det med moderaterna; däremot skriver han Sverigedemokraterna korrekt. Antingen är det här bara slarv, eller så finns det en orsak. Eftersom det är en debattartikel mot just Moderaterna så utgår jag från att det är lika medvetet som Löfvens bortplockade é. Förmodligen är det ett sätt att förminska Moderaterna; ett sätt att säga att de inte är ett ”riktigt” parti, utan mer en lös sammansättning av medlemmar som tycker ungefär samma sak (men att den samma saken blir mer och mer olika). Det finns inget bättre för en politiker än när den kan säga (eller antyda) att ett motståndarparti är splittrat. Ett annat favorituttryck i dessa sammanhang är falanger; gärna i sammansättningar: vänsterfalang respektive högerfalang. Märkte nu när jag skrev vänsterfalang och högerfalang att ordbehandlingsprogrammet protesterade mot högerfalang med ett rött streck. Vänsterfalang är dock godkänt. Exakt vad det här säger vet jag inte, men man kan spekulera i att det beror på högersidan hellre använder falang-argumentet mot motståndaren än tvärtom, och att det därigenom blivit vanligare och blivit ett ”riktigt ord”. Invändningen skulle då kunna vara att om det finns vänsterfalang så borde det också finnas en högerfalang. Eller så beror det på att stavningskontrollen i programmet suger. Falang är också latin för fingrarna. Falang 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10. Från vänster. Att jag vet detta har enbart att göra med att mitt ex var fysioterapeutstudent, och då lär man sig som sambo ofrivilligt mer anatomi än man kommer ha användning för.

Rubriken

Men om jag ska börja med rubriken så säger den en del.

Moderaternas högerflört – en plågsam väg mot undergången

Om man stannar upp och funderar i två sekunder över den här rubriken så är det något som inte stämmer. Moderaterna är väl höger? Flörtar de med sig själva? Antagligen syftar höger på Sverigedemokraterna. Och i så fall måste det vara det snällaste Socialdemokraterna sagt om SD. Exakt hur ”höger” SD är är jag inte rätt person att avgöra. Men med tanke på hur S tidigare uttalat sig om SD så är höger det absolut minst avskräckande epitetet. Ett mer konsekvent (och kanske mer sant) ettiketterande av SD vore rubriken: ”Moderaternas (ny)fascismflört – en plågsam väg mot undergången”. Och undergången vore därmed ännu mer plågsam. Exakt hur plågsam Damberg tycker undergången är går det nog också att diskutera. Om jag får spekulera så sitter nog han och andra socialdemokrater och myser när de får veta hur mycket Moderaterna har sjunkit i opinionsmätningarna. En alternativ rubrik hade kunnat vara:

Moderaternas (ny)fascismflört – en mysig (för oss) väg mot (deras) undergång.

Nu syftar Damberg på att det är plågsamt för Moderaterna. Eller kanske att det är plågsamt för svenska folket (förutom de 20% som röstar på SD), att just SD växer så mycket.

Flörtmetaforen har använts ett par gånger redan i samband med Moderaternas ”närmande” gentemot SD. Vad man ska kalla M:s samarbete med SD verkar vara mycket oklart, men det ämnet får kanske bli ett annat inlägg. Flört, närmande, samarbete, samtal, föra samtal, förhandla är ett par förslag. Öppnat för samarbete med föredrar Damberg. Att det i den här artikeln är fråga om en flört har antagligen att göra med att Kinberg Batra och Åkesson är av olika kön. Den är personligt inriktad mot Anna Kinberg Batra. Och vad vore mer opassande än just en flört mellan två partiledare. Man får automatiskt den – något otäcka – bilden av AKB och JÅ tillsammans.

Anna Kinberg Batras person

Att den är personligt riktad mot AKB framgår framförallt av dessa två citat ur texten:

Krisen som kännetecknar partiet förknippas framförallt med Anna Kinberg Batras person och valet att samarbeta med SD.

Därför måste jag fråga Anna Kinberg Batra – hur ska tillväxten bli högre och jobben fler när ni bromsar nödvändiga investeringar och samarbetar med ett parti som vill sluta Sverige mot omvärlden?

Anna Kinberg Batras person. Är det Anna Kinberg Batra? Som person? Eller något annat? Hennes politiska inriktning? Hennes beslut? Ledarskapsförmåga? Hennes politik i stort? Det är en väldigt märklig sak att säga. Genetiv-s:et antyder en ägandeform. Hon äger en person. Som är sig själv. Det hade gott och väl räckt med hennes namn:

Krisen som kännetecknar partiet förknippas framförallt med Anna Kinberg Batra och valet att samarbeta med SD.

Eller är det för mycket sagt att krisen beror på henne som person, fast utan ordet person? Det är som att det blir mindre personligt när han lägger till ordet person, men effekten blir bara märklig. Säg det du vill säga utan en massa otydligheter. Tycker du att krisen beror på AKB så säg det, utan att tramsa om ”hennes person”. Rent juridiskt skulle Anna Kinberg Batras person kunna vara hennes barn. De/den som hon är vårdnadshavare över. Om man nu kan äga en annan person på det viset. Men på något sätt så tillhör ju hennes barn henne, precis som hon skulle kunna äga en hund.

Krisen som kännetecknar partiet förknippas framförallt med Anna Kinberg Batras hund och valet att samarbeta med SD.

Det är kanske lite långsökt. Men det är en illustration över hur förbannat märkligt det är att skriva Anna Kinberg Batras person när man menar Anna Kinberg Batra. 

Att fråga utan att fråga och andra stilfigurer

Det andra citatet är skrivet som en fråga. Den inbjuder alltså till en dialog. Men, återigen, funderar man på den här frågan i två sekunder så märker man att det inte alls är frågan om en fråga.

Därför måste jag fråga Anna Kinberg Batra – hur ska tillväxten bli högre och jobben fler när ni bromsar nödvändiga investeringar och samarbetar med ett parti som vill sluta Sverige mot omvärlden?

Han riktar sig till AKB med en direkt fråga. Men han lägger också in massor av värderingar i frågan, som gör att den blir omöjlig att svara på. Det är som att fråga Hur kan du vara så dum i huvudet? till någon. Vad ska man svara? Givetvis tycker inte AKB att hon ”bromsar nödvändiga investeringar” och därför kan hon inte svara på det. Vad tänker sig Damberg att hon ska svara:

”Jo, serru, Damberg, vi i Moderaterna älskar att bromsa nödvändiga investeringar därför att…”

Speciellt fokus bör läggas på ordet nödvändiga. Damberg frågar inte efter ett svar. Han lägger in en värdering. En anklagelse. Ett klassiskt retorisk knep; att fråga utan att fråga.

Ett annat klassiskt retoriskt knep använder Damberg när han gör en upprepning (anafor) :

När svenska företag får allt svårare att rekrytera.

När städer växer och bristen på bostäder hindrar folk att flytta. När infrastrukturen inte fungerar för vare sig pendlare eller godstransporter. Då måste investeringar prioriteras före skattesänkningar.

Man kan jämföra det här med Martin Luther Kings upprepande av I have a dream. Dambergs version är dock lite tamare. Och att han delar upp det i olika stycken gör ju att ungefär 90% av den önskade effekten försvinner, i och med att anaforen just ska sitta ihop. Det är snudd på att någon borde få sparken för det där entertrycket på tangentbordet. Det är dessutom svårt att börja ett stycke med ett meningsfragment på ett snyggt sätt.

Vad är ett ”seriöst parti”?

Hans slutkläm är den bibliska referensen Golgatavandring:

Moderaternas planlösa irrande högerut liknar allt mer en Golgatavandring. Vad Sverige behöver är mer politiskt samarbete för fler jobb mellan seriösa partier.

Det framgår inte riktigt om han tycker att Moderaterna är ett ”seriöst” parti. Eller om det bara är SD som bör räknas till kategorin ”oseriösa partier”. Han använder Moderaterna som något slags slagträ mot SD. Han vill ha ”blocköverskridande samarbete”, men samtidigt anklagar han Moderaterna för att vara oseriösa Eller gör han det? Har det gått så långt att Moderaterna är i samma kategori som SD? Och att de blocköverskridande samarbetena bör föras mellan å ena sidan S,MP,V och på andra sidan C och L?

Det finns en del annat att säga om den här artikeln, men jag kanske ska nöja mig här. Men sammanfattningsvis vill jag nämna de ord/metaforer som används och de motsägelser som finns.

De ord Damberg vill att vi läsare ska bära med oss om Moderaterna är: otrygg tid, läget mörkt, irrat planlöst, politiskt spel, brist, Sverigedemokraterna, nedslående, sluppit undan, Golgatavandring.

Medan det Socialdemokraterna ägnar sig åt är: samarbete, blocköverskridande (som på senare tid har blivit ett nyckelord; väldigt positivt laddat), satsar, ökar osv

Det kanske märkligaste är nog ändå det här:

Sverige stod med ett underfinansierat försvar och en järnväg med eftersatt underhåll. Det ledde till valförlust 2014. Trots detta har moderaterna inte omprövat sin politik.

Den största och främsta anklagelsen mot Moderaterna på senaste har ju varit deras omprövade politik, i och med att de väljer att samarbeta (eller vad man ni vill kalla det) med SD. Det är ju därför han skriver debattinlägget. Anna Kinberg Batas person har omprövat Moderaternas politik, speciellt i synen på flyktingfrågan och SD. Att försvaret är underfinansierat är nog samtliga partier medskyldiga till under många år. Samma sak med järnvägsunderhållet. Men som alla vet så är allt dåligt i Sverige just nu en följd av Alliansens politik under åtta år, medan allt bra är tack vare regeringens jobb sedan 2014. Om man vill tro på Socialdemokraternas version av historien.

 

Annonser