Mannen som läste högt på 6.27-tåget

20170422_155530

Som ni säkert listat är det en excentriker vi har att göra med i den här boken. Att prata med sig själv är förmodligen det vanligaste tecknet på psykisk instabilitet. I alla fall om man får tro populärkulturen. Det kanske även gäller i det verkliga livet. I min lilla stad finns en man som mjauar offentligt.

Guylain Vignolles (för oss som inte kan franska försvinner det roliga i namnet; om man kastar om några stavelser så kan man få Vilain Guignol ”ful pajas”) heter huvudpersonen – Mannen som läste högt på 6.27-tåget. Han jobbar på en svintrist industri där de makulerar böcker. Han opererar ett stort monster till maskin som trasar sönder böcker till oigenkännlighet.

Av någon anledning läser han högt varje dag på tåget. Lösa blad han räddat ur tidigare nämnda maskin. Helt slumpvisa små texter får pendlarna ta del av varje dag. En dag hittar han en USB-sticka (om bara några år kommer USB-stickan vara en tidsmarkör av guds nåde) på tåget som han tar med hem för att undersöka närmare.  På den hittar han inte mindre än 72 dokument; en dagbok, skrivet av en viss Julie, toalettvakt på ett köpcentrum. Som den excentriker han är, faller han givetvis för Julie, och bestämmer sig för att leta upp henne, med hjälp av ledtrådarna han finner i de 72 dokumenten.

Boken har sina bra sidor. Ganska många faktiskt. Jean-Paul Didierlaurent – franskare namn får man leta efter – skriver lätt och ledigt. Inga konstigheter. Dagboksanteckningarna är som små noveller; väldigt härligt att läsa. MEN.

Hur många typiska karaktärsdrag (och karaktärer) kan man få plats med i en så kort bok? Vignolles bor själv och pratar med sin guldfisk, har en dålig relation med sin mor, har en fet och dryg chef som bara skriker, han är trött på livet. Han äter samma frukost varje dag. Jag utgår från att han är oskuld. Han träffar två söta små damer som hela tiden glömmer bort vad han heter; inte på ett demens-sätt utan på ett lite roligt sätt. Hans bästa kompis pratar bara i vers.

Trots detta plöjde jag boken på tre dagar. Vill man ha lite mys, lite Frankrike, lite förväntad excentricitet så har man hittat rätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s