Mediekritik till frukost

Jag äter frukost som ett barn. Mjölk med cornflakes och banan, så lite tuggmotstånd som möjligt. Inga smaker går att urskilja och konsistensen är nästan obefintlig. Den är helt färglös. Trots att jag nästan aldrig åt mjölk och flingor till frukost som barn känns det som att jag alltid har gjort det, nu när jag äter det som vuxen.

En före detta kollega hade ätit exakt samma frukost i över 25 år. Det är imponerande. Det är också imponerande att frukosten, som måltid, har förändrats så lite. Varför äter man inte bara vanlig mat på morgonen? Kanske för att folk i allmänhet gillar rutiner.

Jag försökte hela förra terminen upprätthålla rutiner kring plugget, sovandet och ätandet. De tre pelarna varpå välmående bygger (eller något i den stilen). Det har verkligen inte gått särskilt bra. Det svåra med rutiner är ju att upprätthålla dem över tid. Jag skulle gärna äta exakt samma frukost varje dag, bara för att slippa undra vad jag ska äta när jag vaknar. Och se till att jag har ingredienserna hemma. Alltid.

Jag måste därför upprätta ett schema, där det tydligt framgår vad jag ska göra under dagen. Hur många kapitel jag ska läsa i vilken bok, vilken skoluppgift jag ska börja skriva, vilken PP-presentation jag ska lära mig utantill (ja, det är många PP-presentationer).

Om jag får leka Alex och Sigge och komma med lite mediekritik så här på morgonen tänkte jag ta tillfället i akt att demonstrera hur otroligt fånigt följande fenomen är:

sprickor

Jag talar givetvis om sprickan. Springsteen och Madonna har förresten EXAKT samma spricka, såg jag nu. Bildredaktörerna har nog fått helt slut på idéer. Sprickan är mer rimlig om de på bilden faktiskt har haft någon typ av förhållande tidigare, och om bilden på dem är tillsammans. Men Malena Ernman har väl knappast något förhållande till Trump sedan innan? De har aldrig träffats. Den metaforiska sprickan kan således inte uppstå.

Ett annat trött grepp är krysset:

krysset

Samma kryss i olika storlekar. Mynt, ekologisk mjölk, telefoner och sjuktransporter har slutat. På något sätt. De finns inte längre. Eller? Hur ska man tolka kryssen?

Annonser

Datamaskinen

Samtidigt som Trump installerades som USA:s president skedde en annan viktig installation, nämligen den av min nya dator. Tyvärr var det ingen kör som ville komma hit och sjunga in detta betydelsefulla ögonblick tillsammans med mig. Inte heller var det någon pastor som höll tal, eller berättade hur ”great” min nya dator är. Datorn som Webhallen skickade till mig i onsdags startade inte överhuvudtaget, nog för att den enligt rescensenter skulle vara pensionärskompatibel, men datorn jag fick var helt död. Därför var jag tvungen att åka in till Halmstad och byta den. Jag samlade kraft under hela bussresan dit. Jag var beredd att ta fajten om de av någon anledning skulle vägra ge mig en ny dator. Jag såg framför mig ett scenario där jag, den vanliga medborgaren, skulle behöva stå upp för mina rättigheter som konsument. Vet inte om det var min bestämda aura eller om det är rutin, men jag fick en ny dator direkt på plats.

Jag har erfarenhet av att inte stå upp för mig själv. Det medför problem när telefonförsäljare ringer. Senast åkte jag på en räkning från DN på 230 kronor, efter att ha gått med på en ”gratismånad”, som givetvis övergick i en inte alls lika gratis månad. Jag sa upp abonnemanget direkt när räkningen kom, men det var ju lite sent… Med den här incidenten i färsk minne får jag smärre panik när jag hör telefonförsäljarrösten i andra änden.

Idag ringde någon från något elbolag. Jag kan omöjligen komma på vad försäljaren eller företaget heter eftersom jag hade fullt fokus på att tacka nej. Oavsett vad han ville sälja. ”Hejsan Gustav, hoppas jag inte stör den här härliga fredagen!”. Det är knappt jag uppfattar vad han säger, utan jag tar bara in tonfallet, den överdrivet hurtiga rösten, och det faktum att han tror sig känna mig. På något sätt lyckas jag få det till att det inte är jag som har koll på elen här hemma och hänvisar till min sambo. Tyvärr leder detta till att jag får väldigt dåligt samvete. Varför ska hon behöva dras med i det här? Kunde jag inte bara sagt att vi har ett elbolag och inte vill byta?

Nu ska vi kolla på På Spåret! Visste ni förresten att prepositionen ”på” kommer från det gamla ordet ”uppå” som folk missuppfattade som ”upp på”? Mycket intressant och spännande om ni frågar mig!

 

 

Har Ebba Witt-Brattström godkänt de nya orden?

Tre debatter har, likt tomtebloss, blossat upp lagom till julen. Lika säkert som snö i Dalarna (och regn i Halland) återkommer de varje år. Jag tänker givetvis på dessa:

  • Julskinkedebatten. Veganer vs militanta köttätare
  • Man får inte längre fira jul i Sverige
  • Språkrådets nyordslista

Den första orkar jag inte lägga energi på i år. Jag vill bara konstatera det bisarra i att vara militant köttätare. Ett växande fenomen. Det tycks mig vara samma personer som alltid måste hävda sin rätt att säga ”negerboll”. Som tur är finns det ingen högtid då man äter dessa bakverk, och därför ligger den debatten på is, men den kan lossna när man minst anar det.

Den andra debatten är bara så meningslös att det inte ens är värt att kommentera.

Jag kan stå ut med mycket. Men ge fan i språket! Nu när jag skaffat Facebook igen går jag tyvärr in och läser kommentarerna om Språkrådets nyordslista. Här finns det många (medvetna?) missförstånd. Jag tänkte reda ut begreppen lite.

”En del onödiga ord tycker jag.”

Nya ord uppkommer just för att det finns ett behov av dem. Annars hade den första personen aldrig använt det nya ordet. Troligen menar den här personen (och många andra) att de personligen inte kommer att använda de nya orden på daglig basis. Många verkar också tro att det finns ett tvång att börja använda de nya orden. Det gör det inte. Du får fortsätta använda precis vilka ord du vill (så länge du inte bryter mot lagen med orden).

”Expressens nyord eller?”

I alla artiklar jag läste framgick det tydligt att det var Språkrådets nyordslista. Men det är ju svårt att veta OM MAN INTE LÄSER DET MAN KOMMENTERAR! Förmodligen är det ett medvetet missförstånd i ett missriktat försök att vara rolig. Det är inte heller Språkrådet som ”hittat på” de nya orden. De sammanställer enbart listan.

”Jag tycker att det är befängt att man inte kan bevara det Svenska språket!”

Obegriplig kommentar på alla plan. Att nya ord kommer betyder inte att andra redan existerande ord fasas ut. Ord fasas ut när folk slutar använda dem. Nya kommer när folk börjar använda dem. Svårare än så är det inte. När de nya orden dessutom ofta står för nya företeelser verkar det dumt att inte ha nya ord för dem. Här är förresten ett exempel på hur man inte ska använda ordet man. Man har ingen aning om vem man syftar på.

Rubriken till det här inlägget var också en kommentar jag hittade.

Har Ebba Witt-Brattström godkänt de nya orden?

Det undrar jag med! Frågan är också om det är relevant eller inte. Och varför just hon skulle behöva gå in och godkänna.

 

Turbulens kring traditionsbrott

20161126_225735

Pappa skickade den här krönikan till mig för att jag skulle analysera den. Jag har nu läst igenom den ett par gånger och den är till viss del obegriplig. Jag ska försöka reda ut varför.

Inledningen

Redan vid första meningen stannar läsningen upp. Vad står det egentligen? Jag har inte lyckats lista ut vad han menar. Har ni några förslag? Det är inte en fortsättning på rubriken som vissa gillar att ”leka med”. Det låter nästan som en fråga med inledningsordet ”hålls”, men jag hittar inget frågetecken. Om man försöker byta ut hans mycket invecklade ord mot några mer klarspråkliga så kanske det skulle se ut ungefär så här:

”Hålls av min fru ansvarig för oönskade avvikelser från jultraditioner.”

”Hålls av”, vad är det? Vad är det som hålls av? Är det ”hålla av” som i tycka om?

”en för mig mycket närstående kvinna” tolkar jag som ”min fru”. Jag tolkar det också som en mycket tillkrånglad nominalfras (eventuellt i brist på innehåll, men troligen mer för att det är hans stil).

 Passivformer

Jag funderar på om det är dessa som stör så mycket, och gör texten svårbegriplig. VEM är det som gör saker i texten?

”Juleljus som tänts…”. Vem tänder (eller undviker att tända) ljusen?

”Det anses att vi (jag)…återplaceras” Jag antar att det är ”en för mig mycket närstående kvinna” som anser. Däremot så är det nog författaren själv som ska ”återplacera”. Lite förvirrande.

”Möjligen kan denna oroskälla elimineras med ett inköp av…”

Vem är det som ska eliminera oroskällan? Han eller frun (om vi utgår från att det är frun han menar)? ”Förutsägs” är också en passivform. Kanske för att han inte vet som som säger det.

Den sista passivformen ”utlovas” har åtminstone en klar syftning, nämligen marknadsföringen.

Textbindning

Jag tror det är här det fallerar totalt. Det finns inget flyt i texten. Styckena känns inte alls genomtänkta, och de kopplas inte hop med varandra. Särskilt de i högerspalten känns helt ovidkommande för inledningen av texten.

I andra stycket skriver han ”juleljus” och i tredje fortsätter han med ”adventsstake”. Är det samma ljus han menar? Juleljus är för mig levande ljus medan adventsstaken är den elektroniska man har i fönstret.

Sedan fortsätter han i tredje stycket med ”ämnet”, men vilket ämne menar han? Tändandet av juleljus/advensstake-ämnet? Långsökt koppling, som är långt ifrån självklar.

”Detta fönster” hamnar i bestämd form trots att inget fönster har nämnts. Vi får anta att de gått förbi grannens fönster och att där finns en adventsstake.

I fjärde stycket skriver han: ”Möjligen kan denna oroskälla elimineras”. Återigen är det otydligt vad han syftar på. Är det oroskällan att hålla stakarna framme under rätt period (från första advent till absolut senast 20 dagar efter julafton)? Eller oroskällan att ”utses till traditionstrotsarens försvarsadvokat”?

Ordval – innehåll

Onödigt tillkrånglade substantiv finns det ett par stycken, t.ex. grannskap istället för granne (det hade krävts en omskrivning av hela meningen, men det hade varit mer konkret och lättläst). ”Undertecknad” som synonym för ”jag” tillför ingenting, förutom att framhäva den egna – något märkliga – personliga stilen. ”Inköp” istället för ”köp” osv. Inledningen ska vi inte ens tala om…

Innehållet är uppdelat i två separata, och icke kompatibla, delar. Eller tre om räknar inledningen. Först om tändandet av adventsstakar, sedan om VR-glasögon. Var kom de in i bilden förresten? Jag ser inte kopplingen till virtuella världar och juleljus. Eller är det det bisarra i att hålla hårt i traditioner han vill påpeka? Och därför vill fly till en annan värld?

I andra stycket: ”Varje gång vi passerar detta fönster känns det som att undertecknad utses till traditionstrotsarens försvarsadvokat”. Är det för att han, när de passerar grannens fönster, försvarar sin grannes agerande (eller icke-agerande) gällande tändandet av adventsstake?

Rubriken- Turbulens kring traditionsbrott

Kopplingen mellan rubrik och text är mycket svag. Vari ligger turbulensen? Det verkar inte superturbulent att bli utsedd till traditionstrotsare eller att inte bry sig om när exakt juleljusen ska vara framme. Rubriken ger dock en antydan till textens innehåll, alltså traditionsbrott, och det är nog bra eftersom texten är väldigt vag gällande just innehåll.

Avslutningen

”För mig känns verkligheten emellanåt högst overklig även utan elektroniska hjälpmedel”. Slutsatsen, precis som hela högerspalten, känns helt malplacerad. Hur kom han fram till det här? Det är klart att man kan känna så, men det kommer ju från ingenstans. Är verkligheten högst overklig för att folk tycker olika i fråga om när adventsstakar ska tändas? Det håller inte.

Slutligen så är det ganska störande med pronomenförvirringen kring ”vi (hon)” och ”vi (jag)”, särskilt då ”vi:et” redan från början är oklart.

 

Språkfrågor

En stor del av min vakna tid funderar jag över språket. Sedan jag började studera språk så har det nått nya nivåer. Jag skulle inte kalla det besatthet. Än. Däremot har jag börjat skriva ner allt jag lägger märke till, och roas över. Inte för att vara en dryg språkpolis, utan för att det är roligt. Här kommer ett urval av de senaste anteckningarna. Håll till godo!

Vi är djur och rökfria

Blocketannonser är en guldgruva vad gäller språkliga härligheter. Det här är ett exempel på en standardfras där något gått lite snett. Det viktiga bindestrecket efter djur har gått förlorat, vilket får effekten att de presumtiva hyresgästerna betraktar sig själva som djur som inte röker. Rökfria djur alltså. Människan är förvisso ett djur, biologiskt sett, men det kanske inte riktigt var det de ville förmedla. Och om de menar att de är djurfria, så är de också fria från sig själva, eftersom de är djur. Är det en blinkning till, den numera utdöda, debatten om att män är djur, fast här utvidgat till att människan är (ett) djur? Frasen är också ett tydligt exempel på en norm, och att vi skriver det som vi tror att den andra vill läsa. Det är en fras som bara förekommer i det här specifika sammanhanget, där man vill sälja in sig själv. Antingen som en god hyresgäst eller partner. I hyresgästsammanhanget, där jag hittade exemplet, är frasen nästan lika vanlig som , det nästintill obligatoriska, adjektivet ”skötsam”.

Flygplansläge

I en annan annons hittade jag en flygvärdinna som ville hyra bostad. Hon nåddes lättast via mejl då hennes telefon ofta är i flygplansläge. Om det var medvetet roligt eller inte lyckades jag inte lista ut. Att hitta dubbelbottnade betydelser i ord verkar annars vara det viktigaste inom reklam just nu. Exempel är lätta att hitta på stan. De flesta busskurer är nu prydda med affischer som säger: ”Älska alla Mer”, tillsammans med en stor bild på en Mer-flaska. En hyfsat lyckad användning av ordet ”mer”, som varumärke och adverb. Dessutom ligger ”älska” helt rätt i tiden, med samhällets debatt om näthat.

En mindre lyckad kampanj, eller vad man ska kalla det, är lokaltrafikens ”tänk utanför bilen”. Jag antar att det är en alludering på uttrycket  att ”tänka utanför boxen (alt. ”lådan” på svenska)” eller ”tänka utanför ramarna”. Problemet är ju att det inte är det minsta likt i slutet av uttrycket. Eller hade lokaltrafiken uttrycket ”tänk utanför bilden” i tankarna? Finns det ens som etablerat uttryck? Kan de ha menat att bilen – till formen – är en box, och att orden därmed är utbytbara i en reklamkampanj? Menar lokaltrafiken, eller mer korrekt reklammänniskorna som gjorde reklamen, att man tänker bättre utanför bilen? En mer långsökt idé är att det är en direkt uppmaning, som borde kompletterats med ett kolon, alltså: ”Tänk: utanför bilen”. Ju mer jag tänker på detta desto oklarare framstår deras ordval. Motivet är dock glasklart –  de vill att fler ska åka buss. Men det krävs ju bara att man ska uppfatta orden som reklam för att det ska framgå. Vad de egentligen vill säga är väl något i stil med: ”Tänk på att du inte alltid måste ta bilen”. Men ”utanför bilen”? Ska man tänka när man fysiskt befinner sig utanför bilen? Jag får inte ihop det.

Hus vill hyras

Jag älskar blocketanvändare. Här har vi ett fint exempel på en passivform där det inte hör hemma. Subjektet är borttaget och då vet inte vem som vill hyra. Är det huset som vill hyra ut sig själv eller är det det tänkta subjektet (jag/vi) som vill hyra ett hus? Det senare är mer troligt.

Timeout

Timeout är ett fascinerande begrepp. Och kanske den enda förmån som bara delas av politiker och idrottstränare. De båda grupperna använder sig av det på liknande sätt. Man ber sina underordnade ta timeout när de ”fuckat upp”, antingen när de misshandlat någon på krogen eller om de släppt in tre mål under en period. Andra yrkesgrupper får nöja sig med att ta tjänstledigt eller bli ”entledigade”.

Den senaste politiska timeouten stod – inte helt oväntat – SD för, i och med ”krogbråket” för ett par dagar sedan. Jag skriver ”krogbråket” inom citattecken för att det verkar råda oenighet om exakt vad som hände. Jag har hittat följande benämningar för ”händelsen”:

  • självförsvar
  • krogincident
  • nattklubbsincident
  • krogbråk
  • konflikt
  • bråk
  • slagsmål
  • misshandel
  • händelse

Min personliga favorit i denna härva av ord och nyanser är den sista: ”händelse”. Oavsett vad som hände så är det onekligen en händelse. Om man skulle ta vagheten i ”händelse” och säga att den sker på en ”plats”, så skulle man få exakt ingenting sagt. Andra förslag som ännu inte dykt upp i nyhetsflödet är ”kurr” och det härligt ålderdomliga ”handgemäng”.

Den största skillnaden mellan den politiska och idrottsliga timeouten är att politiker får hur många de vill under en och samma (mandat)period.

Till sist en rolig förskönande omskrivning (eufemism) signerad Kent Ekeroth. Han skriver att han har haft en ”social livsstil” där han ”rört sig mycket bland vänner och allmänheten”, vilket i klartext betyder han varit full och härjat på krogen.

Nästa inlägg kommer eventuellt avhandla dressing och surdegsbröd.

 

 

Jag ska stoppa dig i en låda!

Bingolotton var roligare än väntat. Mest kanske eftersom fokuset aldrig låg på tv:n utan istället på att ha trevligt och äta fruktsallad. Är det inte sällan man äter en fruktsallad med enbart goda frukter? Min erfarenhet tycks nästan alltid ha varit att någon frukt i salladen inte är god. Eller bara halvgod, som t.ex. vindruvor. Jag gillar inte vindruvor tillräckligt mycket för att de ska vara en del av en god efterrätt. Ändå finns alltid vindruvor i fruktsallad. Nu hade jag full kontroll på vilka frukter som ingick i blandningen. Och resultatet blev otroligt. Hade det här varit en matblogg hade jag bjudit på recept och bilder.

Resultatet av spelandet var det sämre med. Den första lotten vi köpte visade sig vara till nästa veckas omgång. Vi blev därför tvungna att springa ner till Coop och köpa en till lott precis innan programmet började. Dessutom måste vi se programmet även nästa vecka. Vare sig vi vill eller inte.

Halmstad BK ska tydligen spela i Allsvenskan nästa år. Det trodde jag de redan gjorde. Där någonstans ligger nivån på mitt intresse. Men jag följer SVT Halland på facebook och får där all information jag behöver om mitt nya landskap. Lagom till att stadens fotbollslag tar sig till högsta serien så överger jag staden för grannstaden Laholm. Har de ett fotbollslag ens? Vad har Laholm egentligen?

Laholm verkar ha många udda filurer. Lite knepiga typer. Bland annat en gubbe som ofta sitter på bussar och hotfullt/skämtsamt säger: ”Jag ska stoppa dig i en låda!”. Även på ICA och på biblioteket kan udda människor synas stryka omkring.

Jag har en förhoppning om att ge en mer nyanserad bild av Laholm och dess invånare längre fram, när jag bekantat mig mer med staden.

(Jag grävde just i en toalettstol för första gången i livet, en ögonfransböjare hade av misstag hamnat där)

 

Bingolotto

Poängen med bloggen var från början att skriva utan prestationsångest. På något vis har den ångesten ökat successivt sedan jag började skriva. Och den ökade ännu mer när jag började plugga. Då försvinner ju meningen med att ens ha en blogg. Prestationsångesten och kraven kan jag istället spara till uppsatserna och inlämningsuppgifterna. Och låta bloggen var fri från för höga ambitioner. Inläggen måste inte vara genomtänkta eller bra skrivna, när hela poängen bara är att skriva något, vad som helst.

Jag har de senaste veckorna skrivit massor av blogginlägg i mitt huvud. Tyvärr kommer de inte ner på ”papper”, vilket är synd. Tankarna får inte fäste på samma vis. Jag måste skriva ner det. Det är mest tankar om språk och politik, gärna i kombination. Istället får Pernilla stå ut med att höra dessa tankar och idéer i ett oredigerat format. Och då är de inte alltid så skarpa eller intressanta. Jag måste först processa tankarna innan det blir något vettigt av dem. Kanske är det den här strävan efter vettighet som gör att det blir till ingenting istället. Varför kan jag inte bara skriva ner det jag känner?

Ikväll ska vi spela bingolotto. Om det kommer ske ironiskt eller på allvar vet jag inte. Jag får återkomma.